Vi svänger in på gården som är belägen precis intill Lainioälven. Lainioälven, även kallad Urälven är en 266 km lång biflod till Torne älv som rinner från norra Lappland till västra Norrbotten. Lainio är vida känt för sitt fina laxfiske. Här bor dom alltså, bröderna Georg och Göran Vinelund. De har fyra mil in till Vittangi som är den större orten I närheten.

Bröderna Georg och Göran på sin gård vid Lainioälven.

Jag är med Kathleen från Vittangis hemtjänst och besöker bröderna som ska få det städat o fint inför helgen. De ska även få hjälp med frukost och så blir det en massa snack förstås, för snacka kan de.

– Får han bara så lite kaffe, säger Georg? 

– Han kan få mer sen, svarar Kathleen. 

– Vill du ha whisky i kaffet? 

– Nej tack det är bra, det är för tidigt nu, svarar jag. 

– Brukar ni ha whisky i kaffet? 

– Jo, jag kan hämta.

 – Tack men inte nu.

Bröderna som fortfarande bor kvar i föräldrahemmet sitter vid köksbordet och intar dagens första kaffetår. Kathleen har tagit fram fil och hällt upp lite på botten av tallrikarna. I kaffet tar de socker, mycket socker. Sen kommer falukorvsringen fram. Georg skär upp en decimetertjock bit till Göran och en till sig själv. En bit falukorv en slev fil och därefter en mun kaffe. Efter ett tag skär han upp ytterligare en decimetertjock bit av korven, till brodern och sig själv.

– Dricker du inte kaffe? 

– Jodå, jag har redan druckit upp mitt. 

– Häll upp lite kaffe till pojken. 

Jag dricker kaffe i flera omgångar så att de blir nöjda.

– Ska ni göra något idag? 

– Vi ska sitta här säger Göran som har förflyttat sig till gungstolen som verkar vara hans favoritplats I köket. 

– O titta ut på älven, frågar jag? 

– Jo, o se laxen hoppa.
Vi kommer inte nånstans numera, fötterna har tagit slut, säger Georg. Man får tacka gud att man fått vara med så länge. 

De pratar både finska och svenska med mig och jag försöker hänga med trots noll finskakunskaper. Finska är deras första modersmål.

– Hur är det att bo här med din bror Georg? 

– Det går bra, vi är snart uppe i backen. 

– På kyrkogården menar du? 

– Ja vi är inte så friska.

De berättar att de har varit sex syskon men att endast en till är vid liv och bor i Stockholm. De har båda jobbat som skogshuggare efter att först gått tio år i skola I Lainio. De har även jagat mycket genom åren. Både älg och annat vilt och fåglar. Sjöfågel, det tycker de om, det är gott kött. De berättar att man skjuter bara det man äter, inget annat. Kathleen berättar för mig senare att de brukar koka älghuvud i en stor gryta och sen äter mulen. De äter även ekorre.

Georg berättar att de varje vecka tar volvon till bastun i byn o bastar. Det är för övrigt dit som hemtjänstmedarbetarna åker för att gå på toaletten och dricka kaffe ute på sin runda. Jag får även veta att kokt fisk eller köttsoppa är favoritmaten. 

Jag går runt och fotograferar i de olika rummen. Det känns som att tiden har stannat kvar i femtiotalet? I ett av rummen hänger det uppstoppade fåglar på väggarna. Jag frågar vem som skjutit dom o då svarar de att det är farsan. Det är både ugglor, fjällvråk och fiskgjuse. Den har fastnat i fisknätet förklarar Georg o pekar på en sällsynt fågel som han menar är värd pengar.

Vi går ut på gården och tar lite bilder och de berättar att de haft älg ända in i köket. De sätter sig på altanen och vi småpratar en stund. Sen tar vi farväl och hemtjänstrundan fortsätter ut på grusvägarna i de vackra omgivningarna.

Boka en Föreläsning som får ditt team att blomstra!